| |
Bromma - förmodligen
1972 Från linjeflygs
personaltidning VIoLIN nr 3 1972.
| Flygplan har liksom fartyg sina
"livsöden", säger Rolf Larsson F/O och Lars Lindström AGHOZ, som
svarar för nedanstående redovisning. För att göra en historisk
uppföljning av Convair-fabrikernas succémodell 240/340/440 måste man gå tillbaka till
år 1943, då fabriken var fullt sysselsatt med produktionen av den berömda
Liberator-bombaren. Man började på fabriken se, vart kriget ledde, och gjorde diverse
utkast till en blivande civil produktion. Målsättningen var att få fram ett flygplan,
som skulle ersätta DC-3 på kort- och medeldistansflygningar.
Vid krigsslutet i april 1945 sattes alla krafter in för produktion av en
prototyp till ett trafikflygplan för ca 30 passagerare. Resultatet blev typ 110, som
byggdes i ett exemplar och provflögs den 9 juni 1946 (reg NX 90653). Många erfarenheter
hade man tillvaratagit från krigsproduktionen av Liberator, exempelvis var och är vingen
fortfarande av konstruktion "Lewis" - en beprövad vinge. Convair 110 var
utseendemässigt betydligt "rundare om magen" än dagens CV 240/340/440.
Motorutrustningen var två 2.100 hkr R-2800 SIC3-G Pratt & Whitney. |
Under provflygningarna av prototypen framkom en del
anmärkningar och detta, jämte att flygplanet ej var utrustat med tryckkabin,
framtvingade en radikal omkonstruktion, som resulterade i prototyp nr 2 - storsuccén
Convair 240. Convair 240 tog 40 passagerare i tryckkabin och kunde lasta betydligt bättre
än sin föregångare.
Vidare var flygplanet utrustat med motorplåtar av typ "apelsinklyftor". |
SE-CRL iförd "FN-uniform" för inryckning till Kongo.
|
| I San Diego, USA gjordes den första provflygningen med
Convair 240 (reg NX 90849) den 15 mars 1947. Utprovningen avlöpte till belåtenhet, och
flygplanets lycka var gjord. Detta blev början till en 11-årig produktion av CV 240/
340/440 i 1.066 exemplar, varav ca 500 till USA flygvapen/ flotta. Prototypens
vidare öden och äventyr är originella - ett bevis på en kvalitetsprodukts livslängd.
Efter att ha varit "provbänk" hos Convair försåldes planet 1949 till General
Motors, där det insattes som direktionsflygplan. I slutet av 1950 ombyggdes flygplanet
och utrustades med turbopropmotorer av typ Allison T 501-A4. Denna ombyggnad - sedermera
utförd på 30% av alla CV 240/340/440 - var i detta läge knappast färdigutvecklad.
Redan i maj 1951 återinmonterades de gamla kolvmotorerna! Efter att ha arbetat för
många flygbolag flyger "gamlingen" fortfarande, som N 195 L i Hennis Freight
Lines Inc, USA.
Prototypens övriga yngre bröder levererades till ägare över hela världen.
Även Norden fick sin beskärda del. Serienummer 64, som bland första ägare hade sheikh
Al Sabub, återfanns några år senare i Norge med reg LN-LAU, ägare Norrenfly, Oslo. |
CV 340/440
Röster höjdes för en större CV 240,
och Convair-fabrikerna var inte sena att utveckla nästa generation, kallad CV 340. Detta
flygplan var 1 m längre framför vingen och 40 cm längre bakom densamma. Spännvidden
ökades med 4 m och blev totalt 32 m. Prototypen för CV 340 flög första gången den 5
oktober 1951 (reg N 3401). Motorinstallationen på detta flygplan var av samma typ som på
Douglas DC-6 A, dvs PW 2800 CB 16. Även detta flygplan flyger idag, som EC-BBV med ägare
Servicio de Comprob.
Först med Convair 340 i Europa var Finnair, som
med leveransen av flygplanet OH-LRA (serienr 40) den 27 januari 1953 öppnade flygvägarna
för miljoner Convair-flygtimmar på denna kontinent. Linjeflygs idag till CV 440 ombyggda
CV 340 levererades till sina ursprungliga ägare vid denna tidpunkt (se tabell). På
utanskriften kan man idag inte se någon skillnad mellan CV 340 och CV 440. Ett tips för
den, som har tillfälle att granska passagerarkabinen, är att takklädseln i CV 340 har
välvd konstruktion medan CV 440 har tresektionskonstruktion. |
CV 340 - Metropolitan
341 exemplar av CV 340 byggdes, innan man
utvecklade flygplantypen till CV 440 - Metropolitan LINjeflygs SE-CCO och SE-CCP med
serienr 199 resp 200 är de sist byggda CV 340. Omedelbart efter tillverkningen och en tid
framöver stod fabriken registrerad som ägare av flygplanen. Man kan förmoda, att de
gjorde tjänst som "provbänkar" för prototypen av CV 440. Kraftiga motorer PW
2800-CB 17, 2.500 hkr, högre startvikt, bättre ljudisolering mm var målsättningen.
Provflygningen ägde rum den 6 januari 1955. Flygbolagen stod i kö för att få denna
version av Convair. Med i kön var också SAS. Den 29 mars 1956 landade i Oslo SAS första
CV 440 LN-KLB, serienr 320 - idag LIN SE-CCX. Vid ankomsten till Oslo hade flygplanet en
total flygtid av 57 timmar. Fabrikens konstruktion är baserad på 60.000 flygtimmar. I
dag har SE-CCX gått 34.500 timmar. Ett SAS-plan att beakta är LN-KLG "Sigurd
Viking" med serienr 506 i CV 340/440-produktionen. Detta luftfartyg är ett av de
sist tillverkade i hela CV 240/340/440-gruppen - nr 1.062 av 1.066 flygplan.
De
första åren i SAS saknade flygplanen vit "kalott" i dekoren. Denna extravikt
på 44 kg tillkom senare. Kabinen i CV 440 ombyggdes av SAS vid flera tillfållen.
Passagerarplatserna var vid leveransen 52, ombyggdes till 48, blev åter 52 och senast med
LIN fällbara stolkonstruktion 56. Nuvarande stolkonstruktion medger snabb växling från
passagerare- till fraktversion. Idag, då LIN METROPOLITAN befordrar t ex all flygpost
inom Sverige, är denna stoltyp synnerligen ändamålsenlig.
Med sina 19 Metropolitan är LINjeflyg det flygbolag i världen, som för
tillfället äger flest CV 340/440. Utan att ta till överord kan man konstatera, att
dessa 19 Metropolitan i LINflottan genom ombyggnader, modifieringar och noggrant
underhåll har mycket hög standard. Exempelvis har DC-9 radioanläggning installerats och
givetvis har under åren inredningen förnyats.
Även när Fokker F-28 kommer att introduceras i LIN färger sommaren 1973,
kommer Metropolitan att som trogen "arbetshäst" i många år ännu flyga på
det svenska inrikesnätet |
|
|
till början av denna sida
