| |
Udda fåglar i
Sverige:
Nordarna
I maj, när göken gol, kom två udda fåglar till Linjeflyg.
Året var 1967, fåglarna hette Nord-Aviation 262. Det skulle bli ytterligare två. Men
73/74 flyttade kullen till USA, där det då fanns en hel koloni.
Nord 262 var ett i den långa rad av nya flygplan, som man hoppades skulle kunna ta loven
av gamla rejäla "Gooney Bird", Douglas DC-3. |
|
| Ett annat var förresten Fokkers första civila
plan efter kriget, Fokker F-27. Både Norden och Fokkern kom till under 50-talet.
Nord
började sin tillvaro som Max Holste 250 Super Broussard, ett 22-platsers matarflygplan
från -57. Två 600 hkr kolvmotorer satt i den höga vingen, flygkroppen var kantig som en
låda. |
Ur lådan kom MH 260, med två franska
turbopropmotorer, Turbomeca Bastan. De första tio planen byggdes av Nord-Aviation, därav
namnet.
Nord 262 hade tryckkabin med rund genomskärning, tog 26 passagerare. Prototypen flög i
december 1962.
Det var lite sent. För i Holland och Europa och USA surrade redan en annan tänkbar
efterträdare till DC-3: Fokker F-27 "Friendship". Affärerna tog ännu bättre
fart, när stora Fairchild började licensbygga F-27. (Fairchild, numera F:et i SAAB
SF-340).
Fokkern var 10 ton större och 100 km/tim snabbare än Norden, hade engelska Rolls-Royce
turboprop på 2050 hästar vardera - Nordens franska Bastan gav 1065 hkr
Båda började beskedligt med plats för ungefär lika många passagerare som DC-3, knappt
30. Men Fokkern växte och kom så småningom upp i 56 passagerare, blev vanlig på
matarlinjer i USA.
Först ut med Nord 262 var franska inrikesbolaget Air Inter, som hann trimma in sig
ordentligt på typen till rusningen runt vinter-OS i Grenoble. Nordnorska Wideröes
Flyveselskap tog en tidig version, 260.
Den första Norden till Linjeflyg landade på Bromma den 6 maj 1967. Drygt 26 000
Linjeflygstimmar och sex år senare var det slut. |
"Fällstolen
var värst"
- När alla passagerarna var på plats skulle man börja
mixtra med sin egen stol. Den låg nerfälld i golvet i mittgången mellan dörren och de
bakersta passagerarstolarna.
- Man stod med ändan ut mot gången och bökade. När det väl var gjort, fick man sitta
och vara skraj att den skulle braka ihop av sig själv.
- Stolen var det värsta med Nordarna.
INGA HAMMARSTRAND, nu assistent till kabinchefen på Linjeflyg,
kom nästan huvudstupa in i fällstolen på Nord 262.
Hon var småskollärare i Saltsjöbaden, men skolan kändes lite trång. "Bara
ungarna och vaktmästarn hela dagarna".
Precis i rätt tid, när Inga hade följt sina
tredjeklassare in på sista terminen, dyker systern upp, Ingas syster, med en annons.
Linjeflyg söker flygvärdinnor
Några månader senare, efter kursen på Bromma, växlar Inga Hammarstrand mellan
kabinerna på stora Metropolitan och lilla Nord. |
|
|
|
Tillbaka till
föregående sida